Aspergers Syndrom!

Min pojke Hugo som är 7 år är inte riktigt som alla andra pojkar i hans ålder. Det har vi alltid vetat.
I juni i år tog jag mod till mig och ringde BUP för att fråga hur vi skulle göra med Hugo och hans kläder. Vi får snart inte på honom några kläder.
Sköterskan som jag pratade med ställde även lite frågor. Till sist sa hon att hon ville att vi hade en telefonintervju. Den går de sedan igenom för att se vilka som ska få komma och träffa någon där eller om man inte faller inom deras ramar.
Efter den intervju sa hon: Ja, det kan inte vara lätt för Hugo eller för er.

Tre veckor senare var vi och träffade en kurator. Hugo var med en liten stund och sen fick han gå ut och spela fia med knuff med en sköterska. Under tiden satt vi och svarade på tusen frågor och berättade lite själv. I slutet av timmen sa han: Jaa, det låter som om Hugo har Aspergers Syndrom. Vi kommer att ta upp på mötet om vi ska göra en utredning på honom.

En vecka senare ringde jag till BUP och frågade hur det blir, eftersom jag inte hört något från dom.
Då fick jag veta att överläkaren ville träffa oss den 9 augusti.
Även där fick vi svara på en massa frågor. Och svaret blev även där: Allt tyder på att Hugo har Aspergers Syndrom. Vi kommer att sätta honom på väntlistan till utredning. Vi kan inte svara på när den kommer att bli av. Ni får en kallelse.

Skolan har vi själv fått prata med. Det vi vet om det här tillståndet är det jag har läst på internet och sen har vi fått veta lite från Peters bror som har haft en vän boendes i sin gäststuga som även han har AS.

Så idag har vi alltså fått träffa en sköterska inne på BUP för att få lite tips och råd eftersom vi får inte någon kontakt med habiliteringen förrän diagnosen är satt. Och det är tråkigt att det ska behöva ta tid. Vi behöver ju hjälp nu, men det finns de som är i större behov av utredning och hjälp tidigare än oss.

Så nu har ni fått veta lite hur vår sommar har varit. Får ju säga att allt har hittills gått förvånandsvärt fort.